viktorflyger

Idag var vi i en nationalpark och tittade pa naturen - igen. Mycket fint som alltid har pa NZ. Vi akte aven taxibat. Imorgon aker vi till staden dar var rundresa borjade, Christchurch, for en overnattning och sen flyget tillbaka till Auckland.

Det ar skont att stanna lite langre pa ett och samma stalle den har gangen. Tidigare har vi bara akt vidare till nasta ort och hostel hela tiden.

Idag vaknade jag, som vanligt numera, tidigare an alla andra. Medan jag vantade pa att de andra skulle vakna tog jag mig en liten rundvandring i staden. Aven Nelson ar mycket trevligt. Den ar liten och gemytlig precis som Christchurch och Queenstown. Lite senare gick Filippa, hennes kompis Loviza och jag till stadens konstmuseum och var "kulturiga". Efter en fika akte vi till en historisk by. Om den historiska byn hade legat i Sverige skulle det sakert varit en medeltida by eller nagot liknande. Na, istallet var den historiska byn en replika hur Nelson sag ut da den grundades i mitten pa 1800-talet. Det var kul och intressant att vandra runt mellan de gamla husen och se hur det sag ut da. Val vart ett besok. Jag kopte aven min forsta souvenir hittills! Sex par tandstickor med motiv av de gamla husen.

Visste ni att i Tyskland betalar man for hyrfilmen da man lamnar tillbaka den? Alltsa inte som i Sverige dar man betalar da man hyr den. Forst later det fruktansvart ologiskt men sen, nar man tanker efter lite, klarnar det. Om man vill vara lite crazy 'n wild och vill kolla pa filmen igen ar det bara att behalla den en dag till. Och det utan nagra forseningsavgifter. Smart varre!

Idag akte vi fran Greymouth, och det flummiga hostelet, for fard mot Nelson pa en otroligt fin kustvag. Pa vagen tittade vi pa Pancake rocks. Under miljontals ar har naturen "gnagt" pa berget och format det sa att man ser lager av berget med havet som strommar in mellan klipporna. Darav namnet Pancake rocks. Som jag fatt det beskrivet hade jag forestallt mig en stor hog av amerikanska pannkakor nar dom ar som tjockast. Istallet var det mer crepeliknande berg som jag sag. Men pannkakor som pannkakor. Man e ju internationell vid det har laget. Att se vad naturen har skapat var haftigt och val vart att stanna till vid. Bade Annka och jag hade bestamt oss for att ata pannkakor efterat. Vad annars pa det stallet? De andra dissade oss och sa att det inte skulle finnas nagra men precis mittemot utgangen lag ett cafe som salde pannkakor.

Nu har vi checkat in i Nelson. Den ar inte stor men verkar mysig av det lilla vi har sett. Tiden flyger som bekant fort. Idag ar det 28 april. 1 maj bilar vi ner till Chrostchurch igen for att flyga hem dagen efter till Auckland och the Village. Snart borjar allvaret igen...

Imorse akte vi till Franz Josef-glaciaren for att ga en guidad tur. Regnet lag i luften men det kandes anda bra. Lagom till vi gick av bussen borjade det regna. Sen oste det ner och blaste for de kommande tva-tre timmarna. Kallt var det. Som tur var fick vi lana bra regnklader, skor och isdubbar for att kunna vandra i glaciaren av arrangorerna. Utan isdubbar och rejala skor hade vi aldrig kunnat bestiga glaciaren. Under klattringen/vandringen pratade guiden om omradet och hur glaciaren vaxer och krymper. Nar den upptacktes runt 1870-1880 var den ett par ganger storre an vad den ar idag och lag ett par hundra meter langre fram an vad den gor idag. Efter det krympte glaciaren kraftigt. Mellan 1939-1949 fanns det till och med en sjo framfor den. Pa 70-talet var den jatteliten, for att sedan vaxa till sig till den storlek som den har idag.

Idag ar det forsta dagen under resan som det har varit daligt vader. Det har regnat och blast, for att sedan regna och blasa lite till. Alla andra dagar har varit otroligt fina hostdagar med gulnande trad utmed vagarna.

Nu befinner vi oss i en liten hala som heter Greymouth. Hostelet ar sjukt flummigt. Allt ar malat i samma farg som tapeterna var i vardagsrummet pa Idas gard. Alltsa spyfargat. Till det ar det kitschiga accentfarger i gult och lila. I entreen ligger det mangder av drivved. Sexyyyy...

Imorgon drar vi vidare till Nelson.

Tidigt imorse satte vi oss i bilen for att kora till Milford Sound. Tydligen ett maste nar man ar pa sydon. For den som inte vet ar MS en stor nationalpark med fjordar och hoga berg. Superlativen duggade tatt under resan. "Alla" vi pratade med sa att det skulle ta fem timmar att kora. Jag vet inte hur dom kom fram till den siffran, for oss tog det bara 3,5 timme. Val framme fikade vi och fotograferade i mangder i vantan pa att baten skulle lagga ut. Batturen gav oss fantastiska vyer! Det forsta vi sag var ett vattenfall som forsade ut fran bergskanten rakt ner i vattnet vid sidan om oss. Samtidigt tornade bergsvaggarna runt om oss upp sig som hoga vaggar och gav en imponerande bakgrund till korten som togs. Under den 1,5 timme langa turen fick vi se natur och ater natur tills vi blev helt matta. Kort efter batturen satte vi oss i bilen och borjade var resa hem igen pa de langa svepande vagarna. Vagar perfekta for den som kor en Porsche. Alltsa inte vi.

Imorgon lamnar vi Q-town for fard mot Franz Josef och vastkusten.

Pa morgonen hoppade Esly och Ylva fallskarmshopp. Jag har ju redan gjort det i Sverige, sa jag stod over. Pa eftermiddagen gjorde vi en hasttur ute pa landet. Vi blev ihopparade med varsin hast och fick en liten genomgang hur man rider. Kort efter satte vi oss upp och red ut i naturen. Natur kan man ju aldrig fa for mycket av som ni vet. Under turen pekade guiden ut nagra stallen var Sagan om ringen spelades in. Alltsa var det vackert... Hasten var fin och lugn, och gjorde nastan allting som jag sa at den att gora. Tur det annars hade den fatt kanna pa min beromda vrede. Forutom naturen hade vi lyckan att se en Bollywoodiflm spelas in. Tyvarr sag jag ingen kandis som jag kande igen.

Imorgon ska vi till Milford Sound och titta pa annu mera natur. Det tar fem timmar att kora dit. Batturen ar en och en halv timme. Sen ar det fem timmar tillbaka. Det ar bara turister som gor en san sak. Alltsa vi.

Surprise! Aven idag at vi middag. De mexikanska tjejerna Esly och Marcela e riktigt najs pa att laga mat. Idag lagade dom burritos! Det ar lika vanligt i Mexiko som spagetti med kottfarssas i Sverige (tror jag...).

Idag var vi nara att raka ut for soppatorsk. Efter att vi hade varit uppe i gondolen med fantastisk utsikt over hela Q-town, hade vi ett par timmar kvar innan vi kunde ata middag. Vi bestamde att aka till narmaste "stad" som heter Arrowtown. Pa vagen forsokte vi tanka men det gick inte, istallet korde vi pa. Det vara bara det lilla problemet att vi hade otroligt lite bensin kvar. Framme i Arrowtown borjade vi leta frenetiskt efter en bensinmack. Hur mycket vi an letade fanns det ingen. Till slut fragade vi var narmaste mack fanns. Narmaste mack fanns i Q-town, sa det var bara att aka tillbaka. Som tur var tog bensinen inte slut. Det tackar vi for! Imorgon ska Esly och Ylva hoppa fallskarm. Da ska vi andra gora en ny utflykt till Arrowtown. Eller om vi ar riktigt vilda kanske det blir Frankton. Vem vet vart vagarna tar oss. Den som lever far se.

Hej allihopa!

Det var ju ett tag sen sist sa har kommer en JATTEuppdatering! Alla ar glada!

Sen i lordags ar jag ju pa resande fot pa sydon. Darfor kan det bli lite glest mellan uppdateringarna.

Vi ar foljande som aker:

Viktor, svensk

Ylva, svensk

Filippa, svensk

Marcela, mexikansk

Esly, mexikansk

Annka, tysk

Dag 1, 19/4, Christchurch

Jattetidigt ar ratta ordet! Planet lyfte redan 0645 fran flygplatsen. For att vara pa den sakra sidan var vi var redan kl fem. Lustigt, va... Ombord pa flygplanet var det en putslustig steward. Tror att han ovade for ngt stand up-gig eller nat sant (Fast han var ju inte sa duktig a andra sidan). Framme i Christchurch mottes vi av en isande goteborgskyla. De som kommer ihag vet ju att jag inte hade med mig varken troja eller jacka. Hittills har det fungerat perfekt men nu insag jag att en liten tjockare troja an t-shirt vore gott att ha. Mampa ar ju har nu och jag har fatt lana en tunn jacka men inget mer. Efter att vi hade landat hamtade vi ut var minivan, packade den proppfull med vaskor (bildbevis finns) och korde mot hostelet. Hostelet var fint och frascht med eget badrum. Pa kvallen at vi mat. Alla var helt doda pa kvallen. Anda gick Filippa och jag ut for att mota en av Fs kiwi-kompisar som var nere och traffade sin familj. I Christchurch finns det en avsparrad gata, Sol Square, dar det fanns lite "alternativa" utestallen, typ Bongo i Jonkan. Alla vet ju att jag gillar Bongo! Stallena var riktigt schyssta. Jag hade garna gatt ut en gang till om det inte hade varit for att vi skulle vidare.

Dag 2, 20/4, Christchurch

Lang sovmorgon stod pa schemat. Jag vaknade upp med en latt dunkande huvudvark. Det kan inte ha varit pa grund av olen snarare for att jag sov precis vid elementet och i en oversang. Efter lunch gjorde vi en battur for att se delfiner och sant skit. Lustigt alltsa, som turist hamnar man alltid pa en bat. Det har hant i Turkiet, det har han Bay of Islands och det har hant har. For ovrigt sag vi faktiskt delfiner av den minsta sorten. Baten avgick fran en liten hamn i Lyttelton, en ort precis bredvid Christchurch. Det var den sista utposten for Sydpolarexpeditionerna. Nar batturen var klar tog vi gondolen upp till toppen av berget. Det var en fantasisk utsikt. Idag var det faktiskt lite varmare an forsta dagen. Anda satsade jag lite pengar i en troja. Kan vara skont att ha under resten av resan. Pa kvallen at vi middag och pratade bland annat teknik och foraldrar.

Sammanfattning av Christchurch: Christchurch kanns lite europeisk, det finns ett torg, en gammal kyrka och lite affarer. Summa summarum far stan fyra V av fem. Mycket finare an Auckland.

Dag 3, 21/4, Mt Cook

Nu styrde vi kosan mot Mt Cook och dess snotackta topp. Det ar ett hogt berg, tror det ar NZs storsta berg. Precis som i Death Valley, for dom som har varit dar, ligger hostelet, i en dal omgardat av hoga hoga berg. Vadret var kallt och blasigt. Friskt, skulle man kunna saga. Pa vagen passerade vi tva stora sjoar med helt turkost vatten. Sjoarna hette Tekapo och Pakaki. Som turist trodde jag att Mt Cooks by var den sista utposten i Ingenmansland. Istallet hittade jag en skola och lite andra tecken pa civilisation. Pa kvallen badade vi lite bastu och hangde lost i sallskapsrummen.

Dag 4, 22/4, Queenstown

Pa morgonen akte Annka, Ylva och jag en helikoptertur upp till ett berg for att titta runt. Det var hur fint som helst! Hade det inte varit for Ylvas upptackarlust sa hade vi inte kommit dit upp. Tack for det! Nu var det Annkas tur att kora. Hon korde som en akta tysk! Fort och sakert! Nu sitter jag pa varat rum och pustar ut. Alla andra ocksa for den delen... Snart ar det middag.

Sa har langt ar det jattebra.

Stor kram!

Inte hade jag väntat mig de rätta svaren så fort! Min egen sis, Martha, satte in en fullpoängare och knep båda orden direkt! Grattis, Martha!

Svaret på tävlingen var genuint och ögongodis.

För er som inte var lika snabba som Martha kommer det säkert att dyka upp en tävling till.

Tävling

Idag har jag en tävling! Den som först hittar två klyschiga och missanpassade ord i texten vinner en liten rolig sak. Skriv en kommentar eller e-maila mig vilka ord ni tror är dom rätta. Ledtråd: läs mitt förra inlägg för att komma närmare sanningen. Kom igen nu!

Idag var vi, mina föräldrar och jag, runt på stan och tittade på sevärdheter. Med hjälp av resguiden från moster Ingrid (tack!) hittade vi flera små trevliga ställen i både Parnell och Ponsonby. P & P är två stadsdelar som är lite hippare och coolare än övriga Auckland (vilket inte är så svårt iofs). Det finns många små kaféer och fina kläd- och inredningsbutiker i stadsdelarna. Vet inte riktigt vad som är likt i Göteborg men man kanske kan se det som en blandning mellan Haga och Linné. Genuint och samtidigt lite smått.

Imorgon efter min praktiska exam i kommunikationskursen ska vi göra en utflykt till Piha beach. Håll tummarna för att det inte regnar.

Imorgon blir det också en trevlig tripp till kameraaffären. Najs är att den ligger mittemot Lamborghiniaffären och andra schyssta märken. Ögongodis. Mums...

Sent igår kväll landade mina föräldrar i Auckland. Det var kul.  Idag träffade jag dom. Det var roligare. Efter att ha varit i skolan på morgonen och lämnat in mina två arbeten i communication- och long-term health-kursen, åkte jag ner till stan för att möta upp dom. Förvånande nog var bussen till stan faktiskt i tid. Därför missade jag den, och fick gå i regnet till nästa hållplats där fler bussar går. Annars hade jag fått vänta en timma i regnet tills nästa buss gick. Efter en kort Rast! Vila! på hotellet åkte vi till campus och min lägenhet för att de skulle få en bild av hur jag lever. Här bjöd jag dom på kaffe och små afghankakor (exotisch...). Minnesgoda läsare minns säkert att vi har ett mycket tjusigt städschema för att hålla reda på vem som ska göra vad. Deras sammanlagda intryck var att vi hade en "tjusig våning". Men vad är en lägenhet med bara killar utan lite porn? Tyskarna i lägenheten hade gömt Penthouse-tidningen under sittdynan i soffan. Av någon anledning lyfte pappa på just den kudden, och vad hittade han där om inte Penthouse-tidningen som tyskarna så omsorgsfullt hade gömt. Efter en rundtur på campus åkte vi ner till stan igen för att äta en gemensam middag. Vi gick till ett ställe som heter Denny's. När klockan var runt åtta letade jag upp en buss och åkte hem. Var hemma runt nio. Imorgon ska vi åka till Waiheke Island, den fina ön utanför Auckland, för att stanna i två dagar.

Idag har regnet bokstavligen talat vräkt ned. Det är nog första dagen som det är så här dåligt väder. Hoppas det blir bättre under lovet. På lördag är vi några studenter som åker till sydön för att turista.

Klockan är mycket och jag är dödstrött.

Igår var vi och daghikade. Kul värre, men vi missbedömde avstånden lite granna, så när vi kom ut från bergen och ut på stranden, fick vi gå över en timma för att komma tillbaka till bilen. Hälften av den vägen var helt i mörker. Ska skriva en mer detaljerad berättelse när jag har mer tid. Men jag kan avslöja att vi gick i över en timma på stranden. Då hade vi knappt gått hälften av den. Stränderna i Sverige kan slänga sig i väggen.

Just nu blev jag precis klar med ytterligare en inlämningsavgift. Här nere älskar dom inlämningsuppgifter. Den här e på 10 sidor.

Om mindre än en timme landar mina föräldrar i Auckland. Imorgon ska jag träffa dom på stan. Det ska bli kul!

Utvecklingen är med andra ord positiv. Svenne Banan har slutat tro på sagor, på religion, på politik. Folk börjar äntligen inse att vägen, sanningen och livet är shopping. Att jobba som fan för att tjäna ihop pengar och sedan slösa bort alla pengarna på prylar är objektivt, konkret, verkligt. Inget flum om "tro" eller "teorier"."

Kan det bli battre? Det, mina vanner, ar humor precis i min smak!

Idag ska jag berätta vad jag fick i posten.

Efter en lång seg dag på biblioteket med lika sega inlämningsuppgifter att skriva, kom jag hem till lägenheten och fann ett vykort instucket i dörren. Från mormor, tänkte jag. Men icke! Den här gången var det från Charlotte i klassen, som för tillfället är i det Stora Landet i Väster som hade skickat en liten vårhälsning till mig. Hur fint är inte det då? Bara det är ju värt att åka över till Penn State med en present. Charlotte, ditt vykort gjorde mig mycket glad. En perfekt avslutning på en annars halvsunkig dag. Stor kram på dig!

...sa har jag det bra. Synd bara att ni har missat mina spontana inlagg pa grund av deras langsamma server. :-(

Idag har jag haft redovisning av en assignment (inlamningsuppgift) infor klassen. Det gick bra och alla forstod vad jag sa. Pa kursstarten for tva veckor sen sa lararen extra tydligt att det var ett absolut krav att gora en Powerpointpresentation. Personligen har 99,9 % av alla PP-presentationer som jag har sett hittills i mitt liv varit crap! Forutom att alla anvander sma roliga gubbar som ror sig, och anvander bakgrunder som gor det hela olasbart, har alla for mycket text pa sina "slides". Utan att skryta hade jag lyckats sammanfatta allt pa sju slides med ett fatal stodord pa varje som hjalp. Snacka om perfekt! Haha. Manga andra hade daremot kopierat in hela sin presentation i PP och stod och laste innantill infor klassen. Tyvarr var ju hela klassen laskunnig, sa det gav inte speciellt mycket. Kanske finns det nagon pedagogisk finess med det som jag inte ar medveten om...