IIIEFFFKÅÅÅ

Jag har ju ända sedan jag kom till Auckland velat se en rugbymatch. All Blacks spelar mot England veckan efter att jag har åkt hem. Det hade varit världens grej att gå på. Tänk er engelska huliganer som löper amok. Hade varit kul att se. Precis när jag hade duschat klart igår kom Nick in och frågade om jag hade lust att gå på Rugby om en timma. Gratis dessutom! Jag kastar på mig kläder hjälper Nick i jakten på ytterligare två som ville gå gratis. Vi trodde det skulle gå på ett kick. Det var ju ändå Auckland Blues, stadens lag, som spelade. Motståndarna var Hurricanes från Wellington. I Sverige hade det varit som Blåvitt mot Djurgården (eller nåt sånt. Jag är ju inte så haj på fotboll). Jag vet inte vad det var men att hitta två personer som ville gå med oss var lättare sagt än gjort. Duschat hade jag gjort, strumporna var bytta och jag hade en ny tröja. Så jag kan ju inte ha luktat konstigt. Till slut hittar vi två som vill gå och åker iväg. Arenan var fylld med folk och stämningen god. Matchen började dåligt. Auckland låg under hela tiden ändå tills ungefär i mitten av matchen. Då vände det och de börjada sakta komma ikapp Hurricanes. Efter åttio minuter var matchen slut och Auckland stod som vinnare med två poängs marginal. Sweet as...


Nu börjas det

Idag åker Markus och Tomas hem till Sverige. Igår hade dom raj-raj i sin lägenhet en sista gång. Därmed gick startskottet.


Trippeldate

Traffade Emma, Erika och Nina fran Jonkan idag over en fika inne i stan. De har varit pa resande fot i ett par manader nu. Imorgon sitter dom pa flyget till Fiji. Lattjo varre!




Nicholas Cage och jag

Efter min alldeles för sega kvällskurs idag rusade jag till bussen, för att bli stoppad av en kvinna som inte var vid sina fulla sinnens bruk. Naturligtvis ville hon prata med mig, så jag missade min buss. Varför det hände just den här kvällen vet jag inte. Det enda jag vet är att jag var nära att missa den koreanska middagen som koreanen i lägenheten skulle laga. Övervägde kort att stanna kvar och vänta på nästa buss men i Auckland är det aldrig någon bra idé. Nästa buss kan lika gärna komma fem minuter före tidtabellen som tio minuter efter utsatt tid. Istället kostar jag på mig en taxi hem för att komma precis i tid för middagen. Jag kan lova er att maten var spicy! Tittade även på filmen Lord of War med Nicholas Cage. Ni säger film med Cagean är detsamma som skit!? Nej säger jag! Den här filmen är totalt annorlunda mot alla hans tidigare filmer. Kan det vara för hans släkt? Lord of War påminner om Blood Diamonds. Jag kan verkligen rekommendera den.

image45

Guldet blev till sand

Spelade Monopol for forsta gangen pa over tio ar igar. Tyvarr blev det ett svidande nederlag. Med bara tva gator i det samsta kvarteret och en blodande pengapung konsoliderade jag med tva andra. Allt sag sa fint ut pa papperet. Rickard agde fina gator och hade mycket pengar. Phil hade ocksa resurser. Jag hade mina tva gator. Men lat oss saga att jag stod for fotarbetet pa spelplanen. Vi tre kallade oss for Warszavapakten. Pa motstandarsidan stod Vastpakten med bra gator och en valfylld stridskassa. Precis som i historien blev det ett svidande nederlag for WP. Sakta men sakert fick vi lamna ifran oss bade pengar och gator. Efter mer an fem timmar tog det slut och forlusten var ett faktum. Ack, historien upprepar sig alltid... Tag lardom broder och systrar.
image44

Korparnas urmoder skulle vara stolt

Har i the Village, dar alla studenter bor, stjals det som aldrig forr. Sa sent som for tva dagar sen blev osterrikaren Matt av med sin dator, kamera, planbok - ja allt. En del har till och med blivit ranade da de gatt mellan skolan och village, och de andra lagenheterna som ligger fem minuter genom en liten mork skog, da morkret har brutit in. De som bor pa bottenplan barrikaderar sig och ar mer uppfinningsrika an aldrig forr for att skydd sig mot inbrott.

Problemet ar att tjuvarna vet att det kommer nya studenter varje termin, och ALLA har med sig sin barbara dator, kamera, mp3-spelare och andra lattkrangda prylar. Tillsammans med riktigt daliga las och fonster ar det ingen match for korparna att bryta sig in och norpa det som glanser. Det varsta ar inte att bli av med datorn. Det varsta ar att bli av med alla bilder med minnen fran en hel termin. Det, mina lasare, ar det jobbigaste for den som har drabbats.

Plus och minus

Om tva dagar ar det en manad kvar tills jag kommer hem. Att tiden har gatt sa fort var en overraskning! I borjan kandes tiden som en evighet. Nu gar den alldeles for fort.


Plus ar att jag klarade min kommunikationsexamination som jag hade innan jag akte till sydon. Skont, nu ar det bara en tenta och en inlamningsuppgift kvar.


Kiwin goes knäckebröd

Idag slapp han inte undan, kiwin i lägenheten. Tidigare försök att få honom äta knäckebröd har misslyckats. Men den här gången lyckades han inte prata sig ur det. Nu konfronterade jag honom så att hans enda flyktväg var knäckebrödsvägen. Den enda vägen var att attackera honom var när han satt vid datorn i sitt rum. Likt en general Patton smög jag mig upp bakom honom och sa med myndig röst "nu MÅSTE du prova knäckebröd". Lite tveksamt sniffade han på den och tog en mustugga. Sen en hamstertugga för att sedan ta en normal tugga. Med min rekommendation att bre lite smör och lägga en skiva ost på åt han upp den med aptit. Och han gillade det! Det finns allt en framtid för kiwisarna ändå...


image43

Paketet

Fick en lapp forra veckan fran Accommodation office om att jag hade ett paket att hamta ut. Glad I hagen gar jag dit, far mitt pakets idnummer och till vilken byggnad jag gar. Ologiskt? You bet! Val framme visar det sig att inte bara ett, utan tva paket, ligger och vantar pa mig. Det ena var med paronens kvarglomda jackor fran deras rundresa pa NZ. Det andra paketet var det dom skickade till mig i februari innehallandes adaptrar for eluttagen. Snacka om forsening. Den har gangen var det inte Postens fel. Na, istallet var det Unitecs krangliga rutiner som gjorde att paketet forsvann ett par manader for att sedan titta fram likt de forsta varblammorna i mars.


For ovrigt skiner solen!


Poesi

[scen 1; regn, tystnad, lugn]

Regnet öser ner.


[scen 2; mer regn, mer tystnad, mer lugn]

Regnet fortsätter. Ännu mer regn i Auckland.


[scen 3; konstaterande]

Vintern har brutit sig in.


Fina bilder förutom en liten sak

Sitter och tittar på alla mina bilder som jag har tagit under resans gång. Alla är fina, några har fått ge sitt liv åt Windows papperskorg. Men det är EN sak som jag har upptäckt och som gör mig oroad. På några av bilderna kan man se en begynnande mage på mig. Vad är detta!? Det är INTE något som jag vill se i framtiden. Vad är näst? Chipsrygg? Nu är det slut med det eviga öldrickandet här i Auckland, inga kakor, ingen McD. Så dåligt som jag har ätit den sista tiden är bara en parentes i mitt liv. Nu är det nya friska tag som gäller. Huh!


Tillbaka i Auckland

Ojojoj, för några timmar sen landade vi i Auckland igen efter vår resa på sydön. Allt har varit otroligt bra. Vi har inte haft ett enda gräl eller varit osams på något sätt. Allt har flutit på. Intrycken har varit många och verkligen bombarderat mig hela tiden. Allt på NZ handlar om naturen. Vart du än åker är det natur, natur mer storslagen än den var för en timma sen. Helt otroligt...


Sista natten sov vi i Christchurch. Den här gången sov vi i ett gammalt fängelse som stängde så sent som 1999. Häftigt är rätta ordet. Väggarna var tjocka och bastanta, och det var precis som i filmerna med celler på vardera sidor och en rastplats i mitten. De hade dessutom bevarat en cell precis som det såg ut med bevarade väggmålningar och intakt inredning. Spännande! På kvällen åt vi en sista middag ihop på en "äkta genuin mexikansk restaurang" för att fira att allt hade gått väl under resan.


Det är svårt att sätta fingret på vad som var bäst under resan. Övernattningen i Mt Cook var en speciell känsla när vinden ylade utanför medan vi satt inomhus med den öppna spisen och spelade spel. Härligt var också att se de snabba skiftningarna i naturen. Att i ena stunden vandra upp på en glaciär, för att några timmar senare åka genom ett grönskande och nästan lite djungelaktigt landskap är något som bara måste upplevas. Nu återstår bara att titta på alla bilder och plocka ut godingarna för att göra ett album.


Abel Tasman

Idag var vi i en nationalpark och tittade pa naturen - igen. Mycket fint som alltid har pa NZ. Vi akte aven taxibat. Imorgon aker vi till staden dar var rundresa borjade, Christchurch, for en overnattning och sen flyget tillbaka till Auckland.


Fortfarande Nelson

Det ar skont att stanna lite langre pa ett och samma stalle den har gangen. Tidigare har vi bara akt vidare till nasta ort och hostel hela tiden.


Idag vaknade jag, som vanligt numera, tidigare an alla andra. Medan jag vantade pa att de andra skulle vakna tog jag mig en liten rundvandring i staden. Aven Nelson ar mycket trevligt. Den ar liten och gemytlig precis som Christchurch och Queenstown. Lite senare gick Filippa, hennes kompis Loviza och jag till stadens konstmuseum och var "kulturiga". Efter en fika akte vi till en historisk by. Om den historiska byn hade legat i Sverige skulle det sakert varit en medeltida by eller nagot liknande. Na, istallet var den historiska byn en replika hur Nelson sag ut da den grundades i mitten pa 1800-talet. Det var kul och intressant att vandra runt mellan de gamla husen och se hur det sag ut da. Val vart ett besok. Jag kopte aven min forsta souvenir hittills! Sex par tandstickor med motiv av de gamla husen.


I Tyskland hyr man inte film som i Sverige

Visste ni att i Tyskland betalar man for hyrfilmen da man lamnar tillbaka den? Alltsa inte som i Sverige dar man betalar da man hyr den. Forst later det fruktansvart ologiskt men sen, nar man tanker efter lite, klarnar det. Om man vill vara lite crazy 'n wild och vill kolla pa filmen igen ar det bara att behalla den en dag till. Och det utan nagra forseningsavgifter. Smart varre!


Pancake rocks och Nelson

Idag akte vi fran Greymouth, och det flummiga hostelet, for fard mot Nelson pa en otroligt fin kustvag. Pa vagen tittade vi pa Pancake rocks. Under miljontals ar har naturen "gnagt" pa berget och format det sa att man ser lager av berget med havet som strommar in mellan klipporna. Darav namnet Pancake rocks. Som jag fatt det beskrivet hade jag forestallt mig en stor hog av amerikanska pannkakor nar dom ar som tjockast. Istallet var det mer crepeliknande berg som jag sag. Men pannkakor som pannkakor. Man e ju internationell vid det har laget. Att se vad naturen har skapat var haftigt och val vart att stanna till vid. Bade Annka och jag hade bestamt oss for att ata pannkakor efterat. Vad annars pa det stallet? De andra dissade oss och sa att det inte skulle finnas nagra men precis mittemot utgangen lag ett cafe som salde pannkakor.


Nu har vi checkat in i Nelson. Den ar inte stor men verkar mysig av det lilla vi har sett. Tiden flyger som bekant fort. Idag ar det 28 april. 1 maj bilar vi ner till Chrostchurch igen for att flyga hem dagen efter till Auckland och the Village. Snart borjar allvaret igen...


Glaciarvandring

Imorse akte vi till Franz Josef-glaciaren for att ga en guidad tur. Regnet lag i luften men det kandes anda bra. Lagom till vi gick av bussen borjade det regna. Sen oste det ner och blaste for de kommande tva-tre timmarna. Kallt var det. Som tur var fick vi lana bra regnklader, skor och isdubbar for att kunna vandra i glaciaren av arrangorerna. Utan isdubbar och rejala skor hade vi aldrig kunnat bestiga glaciaren. Under klattringen/vandringen pratade guiden om omradet och hur glaciaren vaxer och krymper. Nar den upptacktes runt 1870-1880 var den ett par ganger storre an vad den ar idag och lag ett par hundra meter langre fram an vad den gor idag. Efter det krympte glaciaren kraftigt. Mellan 1939-1949 fanns det till och med en sjo framfor den. Pa 70-talet var den jatteliten, for att sedan vaxa till sig till den storlek som den har idag.


Idag ar det forsta dagen under resan som det har varit daligt vader. Det har regnat och blast, for att sedan regna och blasa lite till. Alla andra dagar har varit otroligt fina hostdagar med gulnande trad utmed vagarna.


Nu befinner vi oss i en liten hala som heter Greymouth. Hostelet ar sjukt flummigt. Allt ar malat i samma farg som tapeterna var i vardagsrummet pa Idas gard. Alltsa spyfargat. Till det ar det kitschiga accentfarger i gult och lila. I entreen ligger det mangder av drivved. Sexyyyy...


Imorgon drar vi vidare till Nelson.


Milford Sound

Tidigt imorse satte vi oss i bilen for att kora till Milford Sound. Tydligen ett maste nar man ar pa sydon. For den som inte vet ar MS en stor nationalpark med fjordar och hoga berg. Superlativen duggade tatt under resan. "Alla" vi pratade med sa att det skulle ta fem timmar att kora. Jag vet inte hur dom kom fram till den siffran, for oss tog det bara 3,5 timme. Val framme fikade vi och fotograferade i mangder i vantan pa att baten skulle lagga ut. Batturen gav oss fantastiska vyer! Det forsta vi sag var ett vattenfall som forsade ut fran bergskanten rakt ner i vattnet vid sidan om oss. Samtidigt tornade bergsvaggarna runt om oss upp sig som hoga vaggar och gav en imponerande bakgrund till korten som togs. Under den 1,5 timme langa turen fick vi se natur och ater natur tills vi blev helt matta. Kort efter batturen satte vi oss i bilen och borjade var resa hem igen pa de langa svepande vagarna. Vagar perfekta for den som kor en Porsche. Alltsa inte vi.


Imorgon lamnar vi Q-town for fard mot Franz Josef och vastkusten.


Hastridningsbilder

Efter att ha tittat igenom bilderna fran hastridningen kan jag nu beratta att de bilderna kommer aldrig nagonsin att visas for nagon annan an dom som var med. For att uttrycka det snallt kan jag beskriva det som att ett gruppboende ar pa semester pa en bondgard och ar pa ridtur for forsta gangen. GOGGIS!

Viktor rider (pa en hast)

Pa morgonen hoppade Esly och Ylva fallskarmshopp. Jag har ju redan gjort det i Sverige, sa jag stod over. Pa eftermiddagen gjorde vi en hasttur ute pa landet. Vi blev ihopparade med varsin hast och fick en liten genomgang hur man rider. Kort efter satte vi oss upp och red ut i naturen. Natur kan man ju aldrig fa for mycket av som ni vet. Under turen pekade guiden ut nagra stallen var Sagan om ringen spelades in. Alltsa var det vackert... Hasten var fin och lugn, och gjorde nastan allting som jag sa at den att gora. Tur det annars hade den fatt kanna pa min beromda vrede. Forutom naturen hade vi lyckan att se en Bollywoodiflm spelas in. Tyvarr sag jag ingen kandis som jag kande igen.


Imorgon ska vi till Milford Sound och titta pa annu mera natur. Det tar fem timmar att kora dit. Batturen ar en och en halv timme. Sen ar det fem timmar tillbaka. Det ar bara turister som gor en san sak. Alltsa vi.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0