Hej hå hej hå vi till vår bergatopp vi gå
Upp i gryningen och iväg på hiking!
Tidigare gånger har vi ju hållit oss strax utanför Auckland. Den här gången åkte vi till Coromandel Peninsula, två timmars bilfärd från oss. Totalt var vi fjorton käcka gossar och gummor iklädda fotriktiga skor och bekväma kläder. I varenda ryggsäck låg en påse SCROGGIN. Ja, ni hör ju själva hur käckt det låter. Det bästa med att gå vandringsleder på NZ är att de inte är speciellt iordninggjorda. Istället är det mer klättrande och vadande som gäller. Har man tur finns det en bro eller något över vattendragen. Efter ett par timmars vandring kom vi fram till delmålet. En övernattningsstuga. Slutmålet var att klättra upp på toppen på berget precis i närheten. Vägen till bergets fot var inga problem. Brant var det och man blev allt lite blöt om fötterna men det var nu den verkliga ansträngningen började. Trapporna upp till toppen var ruggigt branta. Hjärtat fick pumpa ordentligt! De sista hundra meterna var det klättring som gällde. En av kineserna skrek till alla: "Klättra inte upp, ni har bara ett liv. Ni vill väl inte bli handikappade för resten av livet? Va! Va!" Naturligtvis inte sa vi, och klättrade lugnt vidare. På toppen var det fantastisk utsikt (bilder finns men tyvärr tar det för lång tid att ladda upp dom)! Sen var det dags att klättra ner till trapporna och börja den långa vandringen ner till bilen. Väl nere packade vi in oss själva, köpte bröd och letade upp några bänkar för att inmundiga den fina gemensamma fikan som vi hade köpt.
Nu är klockan kväll och jag är trött. Over and out!
