Hiking
En österrikisk kille, Matthias, har startat en hikingklubb tillsammans med skolans studentkår. Igår (lördag) var det premiär för första expeditionen. Totalt var vi nio personer. En österrikare, två tyskar, en danska, en svensk, en engelska, två kiwis och en tjej med obestämt ursprung. Med en av skolans minibussar körde vi till Waitekere ranges regional park för att gå en hikingtur i bergen. Området är ett stort rekreationsområde med flera vandringsleder upp i bergen och runtom. Vi valde en led som skulle ta oss upp till toppen av ena berget och sedan ner igen (surprise!) Beräknad tid ca 3,5 timmar. Vandringsleden var först ganska flack men vi blev snart varse om att det var ett berg vi skulle bestiga. Snabbt började vi gå uppåt och uppåt, flåset och träningsvärken infann sig snabbt. Leden gick över vattendrag och stigar. Det var alltså rätt kuperat. När vi hade ett par hundra meter kvar till toppen blev leden smalare med ett par meters fritt fall om man hade ramlat ner från den. Framme på toppen fanns ett utsiktstorn med fantastisk utsikt! Vi kunde se flera, flera mil ut över vattnet och omgivningen. Först nu förstod jag varför så många förälskar sig i Nya Zeelands natur. Efter att ha tagit ett par hundra kort tillsammans började vi går ner igen, denna gång en annan led. När vi hade vandrat i 15-20 minuter upptäckte vi att Christian och Matthias saknades. Kvickt tog vi fram våra mobilen men ingen av oss hade täckning. Tack för det, Vodafone! Arnie gick tillbaka till utsiktstornet för att leta efter dom. För oss andra var det bara att sätta oss ner och vänta. När åtminstone 35 minuter hade passerat kom Arnie tillbaka med de två förlorade personerna. Återigen krängde vi på oss våra ryggsäckar och fortsatte ner mot bilen. Lika brant som det var uppför, lika brant var det nerför. Nere vid bilen berömde vi oss för våran strapats, hoppade in i bilen och körde mot stranden för att äta. Stranden var stor och fin med svart sand. Där plockade vi fram maten vi hade köpt och dukade upp en picknick. Maten smakade mycket bra efter den svettiga turen i strålande sol och värme, När vi hade ätit upp och vilat oss åkte vi till en annan strand för att bada, kasta frisbee och vänta in solnedgången. Tyvärr badade jag inte, hade varken med mig badkläder eller handduk. Som plåster på såren kom de andra tillbaka väldigt fort. Det var rejäla vågor och två av dom hade dragits ner mot botten. Tydligen är det en väldigt vanlig drunkningsolycka. När solen hade gått ner och det blivit kallt hoppade vi in i bilen och ställde autopiloten mot skolan. Alla var trötta och utmattade och det var nästan tyst i bilen förutom Matthias som pratade på för fulla muggar.
Summa summarum: En otroligt bra dag och det blir naturligtvis en fortsättning. Kanske redan så tidigt som nästa vecka, då det är påsklov och ett par dagars ledighet. Killen från kåren hade med sig en videokamera för att kunna göra en reklamfilm. Så snart den är klar kan jag länka filmen så att ni får ta del av den! Bilder kommer också! Fram till dess får ni nöja er med några mobilbilder.
Ha det bra!
