viktorflyger

Japaner, japaner, från sig vilt slående japaner... japaner som hoppar, japaner som fläker sig, japaner som gör allt för att rädda segern åt Nippon...

- Sven Jerring, år 1936

Jag måste verkligen berätta om när vi var ute igår. Alla vet ju att det är heeelt omöjligt att gemensamt bestämma vart man ska gå ut när man väl är på stadens gator. Vart man ska måste man ju naturligtvis bestämma innan. Särskilt när det är ett 30-tal som är involverade. Tio av oss hamnade på en pub mitt inne i centrala stan. Där hade vi kanon tills vi skulle möta upp dom andra. Som genom ett trollslag blev plötsligt alla som zombies och började gå åt den riktning som respektive person trodde var rätt. Resultatet kan ju naturligtvis inte bli annat än pannkaka. Inte heller blir det bättre när hälften av gänget inte kommer in på ställena eftersom de europeiska körkorten inte är värda ett jota här nere. Det enda som duger är passet, och det vill man ju inte dra med sig överallt. Det slutar med att Rikard (svensk), Sara (danska), James (kiwi) och jag (svensk!) hamnade på ett ställe där verkligen ALLA var asiater. Det är inte något jag överdriver bara för att verka annorlunda. Det är hårda fakta. Så där stod vi, tre vitingar och en kiwimaori mitt i denna saliga röra av asiater. Eftersom vi redan hade betalat inträde ($10 = 50 sek) stannade vi kvar och beställde något att dricka. Jag ville verka lite cool och lät slumpen bestämma var fingret skulle landa på drinklistan. Tyvärr såg jag inte att drinklistan inte var en drinklista utan en shotlista. Därför blev jag irriterad när jag såg servitrisen (också asiat) stå och fippla med shotglas och spritflaskor. När hon sekunden senare ställer en shot framför mig på barbänken kollar jag på drinklistan, som ju inte är någon drinklista, och ser att min coola image och förmåga att välja drink med hjälp av slumpen hade misslyckats. Vad göra? Det var bara att hålla god min och svepa shoten framför mina kamrater. På övervåningen där vi var spelade dom bara gammal hiphop. Nere på undervåningen skulle dom enligt James spela riktigt cool och bra housemusik. Det lät ju lovande, men när jag hör den "coola och bra housemusiken" hör jag bara Warp brothers och allt vad dom heter. Det är inte vad jag kallar cool och bra housemusik. Nu började jag tröttna på stället men stannar ändå kvar för att titta på de roliga dansstilarna. Det här var något i hästväg. Inte för att det var bra utan för att det var unikt. Linda, Karl-Petter och allt vad dom heter i Let's Dance kan slänga sig i väggen. Det här var kvalitet! Efter ett tag tröttnar jag ändå och går iväg ensam till stället brevid där de andra i gänget ska vara. Halvvägs dit träffar jag Manuel (ena tysken i min lägenhet), hans tjej och ytterligare en tyska som är på väg hem. Nu är klockan nästan tre så jag åker med hem istället och somnar runt fyra.

Idag lagade Charles, koreanen i lägenheten, koreansk mat. Han stekte tunna remsor kött med tillbehör som svarta pepperoni, en röd sås, starka inlagda grönsaker och stora salladsblad att lägga allt i. Det var riktigt gott men starkt. Jag har även varit på gymmet och blivit inskriven. Vi har också möblerat om! Charles föräldrar har en restaurang i Auckland. Nu har de flyttat till ett nytt ställe och behövde inte längre tv:n i restaurangen. Istället fick Charles ta den. Nu placerade vi sofforna utmed väggen och tv:n på andra sidan rummet. Vi ska testa lite, känns det inte bra möblerar vi om.