viktorflyger

Påsken var lika med ledighet på min skola. Alltså en bra tid att hitta på något och Bay of Islands var den plats som fick äran att bli resmål för oss! Bay of Islands är en semesterort 27 mil utanför Auckland bestående av flera små orter, bland annat Paihia och Russel. Här kan man simma med delfiner, dyka och göra andra "turistiga" aktiviteter. Men det är också fyllt med historia. Det var här som de första fredsfördragen undertecknades av britter och ursprungsbefolkningen 1840. Vi var många studenter som hade åkt dit, bland annat en hel hög med svenskar. Första dagen på stranden var nästan som att vara på campusområdet. Vart man än såg var det Unitecstudenter. När vi skulle boka hostelplatser var min kompis Filippa och jag lite sena. Då jag ringde runt på onsdagen för att boka rum var ett stort skratt det enda jag fick till svar. Efter att ha ringt runt till alla hostel stod det klart att vi inte hade någonstans att bo. Sakta insåg jag att vi inte skulle kunna åka. Filippa nöjde sig inte med det svaret och föreslog att vi skulle campa. Hmmm, inte min grej... Filippa började ändå ringa runt för att hitta någon form av boende. Till slut började hon ringa på campervans men även där var det fullbokat eller alldeles för dyrt. Full av vemod ringde hon till det sista uthyrningsstället. Till hennes (och min) glädje hade de flera bilar lediga. Filippa valde den minsta bilen med kök. Glad i hågen började jag packa för helgen. På fredag morgon när Filippa hade hämtat ut bilen ringde hon till mig med en lätt förtvivlad röst och sa att bilen var liten. Hur liten? frågade jag. Den är liten. sa Filippa. Inget tillfredsställande svar men jag nöjde mig. När Filippa kom till min lägenhet och jag fick se bilen förstod jag vad hon menade. Det var ingen van, det var en liten kombi, som en Volvo V50 i storlek, som vi hade hyrt! Köket visade sig vara ett stormkök. Både Filippa och jag tittade på varandra i lätt uppgivenhet och försökte intala oss att bilen skulle kunna funka för fyra nätter. Ändå ville vi höra oss för om det skulle gå att byta upp oss till något som skulle kunna liknas vid en van. Framme hos biluthyraren frågade vi lite försiktigt om det var möjligt. Naturligtvis! var svaret. Den här gången fick vi det vi ville ha. En riktig minibuss med möjlighet för mig att kunna sova raklång och ändå kunna stänga bagageluckan. Äntligen kunde vi ställa in oss på Bay of Islands! Vägen dit är mycket kringe-li-krokig med mycket upp och ner i bergen med en fantastisk utsikt. Den pyttelilla motorn i bilen fick arbeta riktigt hårt för bensinen. Efter två timmars kö och tre timmar körande, alltså fem timmar, var vi äntligen framme och kunde parkera bilen nära de andra svenskarnas hostel. På kvällen grillade vi och drack öl i mängder. Dag två (lördag) åkte vi till ett vattenfall som inte skulle vara av denna värld enligt reklamen. Framme vid vattenfallet kunde vi inte bli annat än besvikna. Vi hade föreställt oss ett tropiskt vattenfall a la Amazonasdjungel-style. Efter fem minuter och några kort rikare åkte vi tillbaka till Paihia och stranden som var bra mycket bättre än vattenfallet. Vi badade, spelade boll och mycket annat. Varken Filippa eller jag kunde ju duscha i bilen. Alltså snikade vi in på svenskarnas hostel varje dag för att laga mat, låna toaletten och duscha. Återigen grillade vi och drack öl. På söndagen åkte vi på en segeltur med piratskeppet Tucker Thompson. Tyvärr var det molnigt med lite regn under dagen men det var kul att se något annat än bara stranden och det var väl värt det. På kvällen var det samma visa med mat och öl. Samma morgon (söndag) var det däremot lite dramatik. När jag skulle låna hostelets toalett på morgonen möttes jag av ägarna som var helt rosenrasande. De skällde ut mig och anklagade mig för olagligt intrång. De ville ha mitt namn för att kunna polisanmäla mig och Filippa. Jag gick tillbaka till bilen, berättade vad som hade hänt, och vi flyttade bilen illa kvickt till en ny parkering. Det sista jag hörde av ägaren var när han skrek I'm watching you! hängandes ut genom kontorsfönstret. Nu var vi portade från duscharna och vi var tvungna att leta upp ett nytt hostel. Nu ville vi betala för oss så att samma sak inte skulle kunna hända som på svenskhostelet. Efter två nekanden gav vi upp och smet in på det tredje hostelet och "lånade" deras duschar. Men vi försökte i alla fall göra rätt för oss. Idag, måndag, bar det av hemåt igen efter ett par jättebra dagar. På hemturen försökte vi åka till en fin strand men körde helt fel och irrade in oss på olika grusvägar för att till slut komma till ett ställe som Gud glömde. Då gav vi upp och körde tillbaka till Auckland för att inte behöva betala för bilen i ytterligare ett dygn.

Det var väldigt kul att komma iväg från stan och se mer av Nya Zeeland. Om knappt en månad är det ännu mera lov, då vill jag åka ner till sydön för att se mer. Det lustiga med påsken var att restaurangerna inte fick sälja alkohol både påskafton och annandag påsk såvida man inte köpte mat samtidigt. Då gick det bra.

Imorgon ska jag boka om mina flygbiljetter hem. Hoppas att det finns platser kvar på dom avgångar som funkar för mig. Tiden här går väldigt fort. Om knappt en vecka har jag varit borta i två månader. Hittills två bra månader!