viktorflyger

Nu har jag som sagt antligen kommit till skolan, fatt mitt rum for de kommande fem manaderna, pratat med nagra ansvariga, traffat en svensk tjej fran Goteborg and so on...

Maste delge er nagra saker som hande innan och under flygningen.

Jag hade ju hyrt bil i LA. Det var det basta beslutet jag tog nast efter att mellanlanda i LA. Bilen ar ett perfekt satt att se staden och omgivningarna. Fick ett infall och hyrde aven en GPS. Den raddade mig manga manga ganger. Men jag var ju tvungen att lamna tillbaka bilen ocksa... Vi kan ta det fran dar.

Bilen maste tankas! Stallde in GPS:en pa narmaste mack vid flygplatsen och korde dit. Nar jag narmade mig upptackte jag att jag naturligtvis lag i fel fil. Inte bara en fil bort utan fyra! Jag blir sa illa tvungen att kora vidare ett par kvarter for att kunna svanga tillbaka. Val framme vid pumpen fattar jag inte hur man gor. Star dar som ett fan... Varfor sa manga val bara for att kunna handla bensin? Plotsligt kommer det fram en svart man. Han ser lite lustig ut men har en stor svart sopsack slapandes efter sig. Han ser direkt mitt stora fragetecken dinglandes ovanfor mitt huvud, sa han borjar hjalpa mig. Trakigt nog pratar han sa fort att jag maste fraga om hela tiden. Men tillsammans lyckas vi satta pa pumpen. Nar jag star och tankar fragar han mig om han far stada min bil mot nagra dollar. Da fattar jag att han ar hemlos. Som den misstanksamme svensk man ar ville jag inte lata honom stada bilen eftersom jag hade all packning, gps och dator val synligt liggandes i bilen. Ratt sa o-smart nar jag tanker efter...  Well well, istallet ger jag honom ett par dollar som tack for hjalpen och for att jag tyckte synd om honom. Han blir glad och gar darifran. Nar jag ska betala bensinen inne pa stationen kostar den $17.  Letar febrilt efter mina pengar, hittar bara $15 och kommer pa att jag gav ju mina sista endollarsedlar till den hemlose. Istallet blir jag tvingad att betala med mitt VISA-kort, vilket gor det dyrare pga vaxlingsavgiften. Val i bilen hittar jag om inte en hel $20-sedel. Typiskt. Nu aterstod bara att lamna tillbaka bilen. Da borjar cirkus nummer tva. Pa ngt satt kommer jag hela tiden i fel fil. Jag aker alltsa runt och runt uthyrningskontoret utan att kunna svanga till det. Det var som i en dalig drom. Efter kanske en kvart kommer jag antligen ratt och kan lamna tillbaka den. Skont...

Strax innan vi ska boarda staller det sig ett par med sin dotter pa armen. Hon ar kanske tva ar och rodhorig. Hela familjen ser sa dar typiskt engelsk ut men visar sig senare vara amerikanare. Eftersom klockan ar nastan nio pa kvallen ar barnet trott och kinkigt. Jag ber en stilla bon att fa sitta sa langt som mojligt fran denna lilla varelse. Naturligtvis far jag platsen precis framfor familjen. Snacka om otur! Dock overraskar barnet mig genom att inte skrika sa mkt i borjan. Den kande val av mina onda vibbar... Nar jag sover som bast nagra timmar senare borjas det. Barnet skriker bara sa jobbigt som trotta barn kan. Ett ljud som inte gar skarma av oavsett hur manga oronproppar man stoppar in. Att ens forsoka sova ar lonlost.

Innan start star alla och forsoker klamma in sin packning i bagageurtymmena ovanfor stolarna. En tjej, ratt sa snygg med rejala men fasta lungor, star och bankar pa sin alldeles for stora vaska. Genast kommer flera vithariga man till undsattning. Hjalp, hoppas att dom inte far hjartinfarkt, var min forsta tanke. Haha! Nar blicken glider over till deras fruar ser jag inte alltfor glada miner...

I ovrigt hande det inte mycket. Tittade pa Top Gun, pratade en del med ett valdigt trevligt amerikanskt par som satt bredvid mig. Lustigt alltsa, amerikanare ar alltid trevliga. Glada och tillmotesgaende. Maste vara ngt i deras mat.

Ha det bast och kommentera mera!