viktorflyger

Igår hade skolan anordnat en guidad busstur i Auckland för alla utbytesstudenter. 40 tappra själar samlades kvart i tio vid internationella kontoret för att ta den lila partybussen från 70-talet. Det var en rolig buss, obefintlig fjädring och svarta rökeffekter från avgasröret. För en gångs skull var nästan alla i tid. Till och med sydamerikanarna, som har en tendens att se klockslag mer som en rekommendation än som en tid man verkligen ska vara på plats, var där. Imponerande! Första anhalt var Queen street. Det är Aucklands huvudgata i citykärnan. Jag har ju redan skrivit att stadskärnan inte är imponerande. Det är synd, för stadskärnan har förutsättningar att vara mer än vad det är idag med sin hamn och sina kullar. Efter stan åkte vi till ett kulle/berg som var ett tidigare militärt område. På hela kullen/berget hade de byggt hus, bunkrar och gångar för att kunna försvara Auckland mot ett japanskt anfall under andra världskriget. Nu är det bara turister som invaderar för att titta på den fantastiska utsikten! Tyvärr var det blåsigt som sjutton. Sen åkte vi till Devonport, ett mysigt område med utsikt in mot stan. Här åt vi fish 'n chips. För mig var det första gången någonsin. Jag måste faktiskt säga att det var helt okej. Fisken var fräsch och pommsen likaså. Det var menat att vi skulle åka till Mission Bay efter maten. Tyvärr var vädret tråkigt och alla lite sega, så bussen åkte istället och visade det stora konst- och krigsmuseet. Auckland ligger på mängder av vulkaniska öar. Således är det backigt till tusen. Fördelen är att havsutsikt inte är ngt att skryta med i husannonserna. Nackdelen är att hela stan ser ut som ett gigantiskt Ekebäck med sina branta backar. Runt tvåtiden kom vi tillbaka till skolan, trötta men ett par hundra bilder rikare på våra kameror.

                   

Klockan fyra hade skolan en bbq. De bjöd både på korv, snacks och öl. Att skolan bjöd på öl var lite förvånande. Jag skulle aldrig tro att HJ eller kåren skulle göra det. De har ju sina policys som måste följas... Trevligt (!) är rätta ordet. När klockan närmade sig sjutiden var vi ett tiotal som gick till Carringtons, den lokala puben på skolans område. Då hände en sak som var väldigt rolig, framförallt för mig och Jan eftersom vi inte drabbades. Tysken Jan och jag fick köpa öl. Alla andra blev nekade trots att de hade med sig sina respektive länders körkort och pass. För att köpa öl var ett nyzeeländskt pass eller det nationella id-kortet det enda som dög. Att köpa en öl på den lokala puben var alltså svårare än att åka till USA. Snacka om alkoholprevention! Men var tysta om det, mina vänner, den svenska staten kanske bestämmer sig för att göra samma sak i sin iver att kunna skapa ytterligare förbud. Både Jan och jag satt bara och flinade åt spektaklet. Haha! Istället drog vi vidare till min lägenhet där musiken sattes igång och ölen las på kylning. Kvällen hos oss var lyckad, som mest var det ett 20-tal människor hos oss och vi slutade inte förrän halv ett. Vi var tvungna att städa direkt eftersom Matts föräldrar skulle komma på besök dagen efter. Snacka om ögontjänare...

                   

De senaste dagarna har inte varit någon höjdare när det kommer till vädret. När jag skriver detta regnar det i kubik. Det är inte kallt, vilket är skönt, men solen har varit snål med sina strålar. Sommaren börjar lida mot sitt slut. Jag hoppas verkligen inte att det är slut på det goda vädret. Då blir jag gruvligt besviken.

Ikväll är det en festival inne i stan som på något sätt hör ihop med det kinesiska nyåret som firades för ett tag sen. Återkommer med rapport!

Ta hand om er!